Minskat matsvinn före ökad vinst
Imorgon är det internationella matsvinnsdagen. Under året har vi kunnat läsa att svenska hushåll slänger mat till ett värde av 14 miljarder kronor per år, samtidigt som nya siffror från livsmedelsföretagen visar att deras matsvinn är högre än vad som tidigare framgått. Alltjämt kan konstateras att både Sverige, och världen, ser ut att missa målet om halverat matsvinn till år 2030.
Matsvinnet står för cirka 10 procent av de globala växthusgasutsläppen, nästan fem gånger så mycket som flygsektorn. Under 2022 kasserades 1,05 miljarder ton livsmedel. Livsmedelsystemet, som hade kunnat mätta hela världens befolkning, är idag ojämnt fördelat. Medan 733 miljoner människor lever i hunger, beräknas närmare 2 miljarder människor leva med övervikt. Samtliga problem springer ur ett livsmedelssystem som prioriterar vinst framför klimatet och människors hälsa.
FN:s fokus för årets internationella matsvinnsdag är det kritiska behovet av finansiering för minskat matsvinn. Under 2020 investerades globalt endast 0,1 miljarder dollar i åtgärder för att minska matsvinnet. Det kan ställas i relation till de 48-50 miljarder dollar som enligt Climate Policy Initiative behövs för satsningar på allt från infrastruktur till beteendeförändringar. Investeringarna som idag görs är försvinnande små. Inte minst i relation till matsvinnets konsekvenser.
I Sverige har många viktiga projekt drivits och satsningar gjorts för att hitta lösningar för minskat svinn. Men när projektbidragen är slut och den breda implementeringen ska finansieras, då ställs klimatnyttan mot vinsten och företagens vilja att investera riskerar att försvinna.
För att ge ett konkret exempel. Sverige är ett av få länder i EU som fortfarande har en rekommenderad förvaringstemperatur av kyld mat på +8 grader. Med en sänkning till +4 grader håller maten nästan dubbelt så länge. Bäst före-datumet kan förlängas och matsvinnet minska, i både butiken och i våra hem. Hindret för att sänka temperaturen pekas ut som kostnaden för energiförbrukning och nya kylar. Alla verkar överens om värdet av att sänka temperaturen i kylkedjan, men kostnaden tillåts sätta stopp.
Fokuset på vinstmaximering riskerar även att underminera långsiktigt strukturellt förändringsarbete. Exempel på detta ser vi till följd av den nya avfallsförordningen som innebär att livsmedelsföretag måste separera livsmedel från förpackning innan det kasseras. Syftet är att återvinna mer förpackningsmaterial och producera biogas. Förordningen har delvis gjort det besvärligt och kostsamt för företag att slänga livsmedel, då sortering är tidskrävande. I bästa fall skulle detta leda till innovationer och attitydförändringar som minskar matsvinnet, överproduktionen och användningen av plast. Men marknaden har hittat ett sätt att kringgå detta önskvärda utfall. Livsmedelsdonationer.
Att människor får del av det överskott som produceras kan vara en tillfällig hjälp, men får aldrig bli en etablerad lösning på vare sig växande ojämlikhet eller överproduktionen av livsmedel. Matfattigdom är inte en lösning på matsvinnet. Utsläppen från produktion, förädling och transport försvinner inte för att maten äts upp och överproduktionens konsekvenser för övergödning, biologisk mångfald och utarmande av jorden kvarstår. När livsmedelsdonationer görs till en lösning riskerar vi att missa den större poängen – att matsvinnet i första hand måste förebyggas.
Vi har inte råd att låta kortsiktigt vinsttänkande hämma långsiktiga lösningar för minskat matsvinn.
Läs debattartikeln här: https://www.etc.se/debatt/minskat-matsvinn-gaar-foere-oekad-vinst
