Att sälja eller dela ut överbliven mat kan minska mängden mat som slängs – men det löser inte de strukturella orsakerna till matsvinnet. Det är utgångspunkten i Ätbarts debattartikel i Sydsvenskan, mot bakgrund av EU:s nya bindande mål till 2030, som publicerades den 5 januari.
EU har nyligen beslutat om bindande mål för hur mycket matsvinn medlemsländerna får ha. Målen ska vara uppfyllda senast den 31 december 2030, annars riskerar länderna att få betala böter.
Medlemsländerna måste minska matsvinnet med 10 procent inom livsmedelsindustrin. Dessutom ska matsvinnet i butiker, restauranger, storkök och hushåll minska med 30 procent per person.
När det gäller offentliga kök – som skolor, äldreomsorg och förskolor – står de visserligen bara för en liten del av Sveriges totala matsvinn. Men enligt Naturvårdsverkets senaste mätning, som gäller för 2023, slängde offentliga kök då 38 000 ton mat. Det motsvarar hundra miljoner måltider.
En lösning skulle kunna vara att sluta erbjuda offentligt finansierade måltider. Varför ska Sverige som nästan enda land erbjuda gratis skollunch? Liknande förslag har lagts fram av Sverigedemokraterna och Moderaterna i Staffanstorp, vilket har lett till att skolmaten för gymnasieelever i kommunen sedan 2020 är belagd med en avgift.
Men att slopa skolmat i hopp om att minska matsvinnet är en bakvänd tanke som bortser från syftet med gratis och jämlik skolmat.
Ett sätt att minska svinnet är däremot att införa “Klimatlådan”, som Lunds kommun ska göra. Klimatlådan innebär att personal, och ibland även elever, kan ta med sig mat hem i en egen matlåda efter att maten har serverats. De betalar bara för vad maten kostar att laga.
Förslaget, som kom från Miljöpartiet, hyllades av alla i Lunds kommunfullmäktige utom Liberalerna och Sverigedemokraterna. Liberalerna ansåg att de som ska få ta del av den mat som blir över bör vara behövande barn.
Att kombinera insatser för att minska matsvinn med välgörenhet är vanligt och kan verka som en rimlig lösning på ökande fattigdom, men precis som bland andra Elinn Leo Sandberg, doktorand vid Socialhögskolan i Lund, visar behövs en fördjupad diskussion om hur matstöd påverkar människor och samhället på lång sikt.
Klimatlådan är populär. Minst 116 av landets 290 kommuner har infört en sådan lösning. Men en del kommuner kan inte göra det. På mindre orter uppstår frågor om konkurrens med bygdens restauranger. I vissa fall tolkar kommunerna reglerna om förmånsbeskattning strikt, vilket gör att den som köper en billig ”svinnlåda” måste betala extra skatt.
Föreningen Ätbarts kartläggning visar att minst 105 kommuner saknar åtgärder för att ta hand om matsvinn från offentliga kök. Å andra sidan arbetar åtminstone 123 kommuner med att minska svinnet.
I några kommuner samarbetar de offentliga köken med organisationer som tar emot överbliven mat och delar ut den som matlådor. Det kan till exempel vara en fritidsgård eller kyrkan. Tillvägagångssättet går i linje med Lundaliberalernas förslag.
Matsvinn från offentliga kök kan också användas på andra sätt, till exempel genom att frystorka överbliven mat och spara den i lokala beredskapslager.
Även om alla dessa insatser kan vara effektiva, är det viktigt att komma ihåg: att sälja eller dela ut överbliven mat behandlar bara symptomen – inte de bakomliggande orsakerna till matsvinnet.
Det är egentligen inte särskilt överraskande att politiker håller med varandra när alternativen framställs som att maten antingen kommer – eller inte kommer – att slängas i en soptunna. I stället bör den politiska diskussionen handla om hur ett långsiktigt förändringsarbete kan påbörjas.
Forskare på SLU och Stockholm Environment Institute publicerade nyligen en studie, Understanding food waste generation in school canteens, där de undersökt matsvinn i skolmatsalar. Resultaten visar att vilken typ av kök det handlar om påverkar mängden svinn. Mottagningskök, det vill säga kök där personalen inte tillagar maten utan endast slutbereder den, får i regel mer svinn. För att minska både resursslöseri och onödiga kostnader för skattebetalarna behöver upplägget för hur maten hanteras och serveras förändras.
Utöver insatser för att på lång sikt få ner andelen mat i skolan som slängs behövs en plan för hur överbliven mat ska tas om hand när den uppstår. Det kan ske på olika sätt beroende på lokala förutsättningar. Det råder ingen tvekan om att de kommunala måltidsorganisationerna vill göra förändringar, men många har svårt att genomföra arbetet på grund av krångliga regler, tidsbrist och begränsade resurser.
Ofta är det eldsjälar som tar initiativ till och genomför insatser för att minska matsvinnet. Att förlita sig på dem är varken hållbart eller rättvist.
När Sverige snart måste visa för EU hur väl landet når målen för minskat matsvinn till år 2030, är det viktigt att staten ger kommunerna bättre förutsättningar att genomföra lokala insatser.
Maten bör lagas direkt i skolans kök, så att det blir lättare att ta hand om överbliven mat till nästa dag. När maten lagas på plats får barnen en närmare kontakt med både maten och dem som lagar den, något som kan göra dem mer nyfikna på matlagning och på var råvarorna kommer ifrån.
Varje kommun behöver ta reda på hur överbliven mat bäst kan tas om hand utifrån sina lokala förutsättningar. Men även om sådana insatser är bra, räcker de inte. För att få bukt med matsvinnet behövs långsiktiga och visionära politiska lösningar.
Debattartikeln är skriven av Li Kristjansdottir, verksamhetschef, och Julia Berglund, projektledare.
Du kan även läsa debattartikeln ”För att få bukt med matsvinnet behövs visionära politiska lösningar” i Sydsvenskan.
